Igår tog jag en KORT väldigt FÖRSIKTIG promenad i det härliga soliga höstvädret.. Det var som att jag skulle ha sprungit en mil kan jag lova.... Gick upp på berget och i varje uppförsbacke flåsa jag som en hund... haha!!

Det är lite jobbigt de där när man " blivit frisk " alltså fri från feber och halsont och bara är lite små snuvig i näsan.. Man vill och tycker att man borde klara av den där promenaden lätt som en plätt... Samtidigt MÅSTE man lyssna på kroppen och följa dess signaler... FRUSTRATION för en träningsmänniska som mig!!! Jag vill ju gå i rask takt och lika långt som jag brukar.. Men men det är bara att bita i det sura äpplet och ta det lugnt till en början..

 

Imorse var jag på ett bodybalance-pass!! Jag brukar kunna göra allting fullt ut och pressa mig själv med det lilla extra : ) Idag var det betydligt svårare att stå i alla positioner.. Var till och med tvungen att vila..=( Jag förstår ju självklart varför men saken jag vill komma till är ju som sagt att guuuud vilken frustration man känner och man blir nästan lite arg för att man inte klarar det man brukar om ni förstår vad jag menar! Självklart är jag supernöjd att jag tog mig igenompasset och det gick ändå relativt bra med tanke på förkydlningen som jag haft, men ni fattar mina tankar!!

 

Varför ska man bli sjuk egentligen ? Undra vem tusan som kom på förkyldning ??

 

Ja ja nog om detta... Har precis fått i mig en proteinshake och ska snart hoppa in i duschen!

Sen sätter pluggeriet igång på allvar igen... Wish me luck ; )